Av Malkolm Landréus.

”Vad dom än har sagt” är inget man spelar upp på en söndagsmiddag hos morföräldrarna. I vanlig ordning när DBS-medlemmarna Mächy och Martin Zamora greppar micken handlar det om att kröka och röka. Helst samtidigt och alldeles för mycket. För en oerfaren hiphopkonsument ter det sig med all säkerhet som primitivt och kanske till och med motbjudande. Vi som har hiphopen nära hjärtat lutar oss dock tillbaka och ler med insikten om att en refräng innehållandes frasen ”knullar allt som går att knulla, röker allt som går att rulla” grundar sig i en stor portion självdistans och humor. Syftet är att underhålla och det fyller onekligen sin funktion.

Med det sagt finns det inget som säger att man inte kan kräva kvalitet.

Efter otaliga boogversioner och utmärkta ”Mächy på luffen” har Mächy tillsammans med Martin Zamora – med ”Skunk Fiction” Vol. 1 & 2 i ryggen – skapat deras första gemensamma projekt. Det är en sex-spårig EP präglad av ett tempofyllt elektroniskt sound, med undantag från härligt New York-smutsiga ”Skål loser” med Östblockarn och Majk (Mickelito), där den sistnämnda också står för produktionen. Spontant känns det synd att Majk har förpassats till refrängen då han säkerligen hade kunnat bidra med några sköna punchlines.

När introt drar igång känns det lovande. Produktionen är snygg och ger samtidigt utrymme för några sköna rim från duon, medan de nästföljande låtarna ”Vårt sätt” och ”Ser dom på stan” med Öris höjer tempot ytterligare ett par volymer. Ljudbilden är definitivt nyskapande och herrarnas energi går absolut inte att klaga på. Gissningen – en mindre vild sådan – är att det kan bli ett jäkla drag på nästa DBS-spelning. Dock så tenderar elektro-beatsen att spåra ur lite grann och refrängerna blir lätt tjatiga, inte minst på studentflaksosande ”Ah shit”.

EP:n avslutas dock snyggt. På titelspåret ”Vad dom än har sagt” som gästas av DBS-kollegan Queff, tar innehållet en helomvändning och får representera den bakfulla ärligheten som infinner sig i reflektionen efter fem låtars festande. Och det är också då det låter som bäst.

När orkanen av beats har lagt sig och röken skingrats, handlar det i slutändan om mottaglighet. Antingen kan man se det här projektet som en uppfriskande motpol till vårt allt mer åsiktspräglade samhälle, eller så kan man fokusera på avsaknaden av tematisk variation och substans i texterna. Personligen så tenderar jag att luta åt det senare hållet. Men det är också för att jag vet att både Mächy och Martin Zamora är kapabla till bådadera, och dessutom gör det väldigt bra.

Till er andra kan jag bara säga grattis.