Av Alexander Kihlström.

Det är valår i år, något som ingen kan ha missat. Om det inte är Sverigedemokrater som åker runt i landet och blir utbuade så är det politiker i debatter som yttrar floskel efter floskel för att övertyga om att just dom är de som kan styra Sverige på bäst sätt. Men det intressanta i ett val är inte politikerna – det är folket. Ett folk som ofta ignoreras, förutom i musikgenres som hiphop i allmänhet och ”ortens favoriter” i synnerhet: Labyrint.

På den andra fullängdaren Garalaowit fortsätter man på samma spår som på Labababa med en symbios av hiphop och reggae, där texterna ofta berör livet i Uppsala-förorten Gottsunda och liknande områden runt om i landet. Man hade kunnat plocka enkla poäng genom att fokusera på SD, men Labyrints platta är istället inte bara en rak höger mot rasismen utan även den borgerliga politiken och dess konsekvenser. Skivans intro sätter tonen för vad som är viktigt för gruppen och att de verkligen är på folkets sida, mot utförsäkringar, privatiseringar och annat som Labyrint känner passionerat kring. På skivans första spår ”Swerje” tar man upp kontrasterna i Sverige – det bra, blandat med det vi borde skämmas för. ”Miljöförstöring och källsortering. Barnfattigdom och överkonsumering. Neutralitet och NATO-alliering. Jag ser röd retorik ifrån en blå regering” är bara en av flera klockrena rader om den dualitet som vi lever i.

Efter en ”reppa din ort-låt” i ”Fortfarande Gsunda” så når vi en av plattans starkaste spår ”Jagbaesån” på ett klassiskt ”Labyrint-beat” (av Masse) där Labyrint driver med sig själva och att folk får finna sig lite hur de är, om du inte gillar det så behöver du inte lyssna på Labyrint helt enkelt.

Salazarbroder nummer två, Salla, är också en av skivans producenter och ”Sagostunden e slut” är alldeles briljant beatmässigt där han har valt att sampla det klassiska SVT-programmet Sagostunden från 70- och 80-talet. Hur kan ingen ha tänkt på att göra det tidigare? Fantastiskt beat ackompanjerat av en fin berättelse om det riktiga livet i orten, det du inte ser på TV.
Efter ”Motattack” kommer en mini-dipp känner jag, med lite ”utfyllnadsspår” – men där inget spår är dåligt på något sätt. Singeln ”Chilla lide” med Amsie Brown är givetvis en riktigt skön sommarlåt, som doftar disco och funk från 70-talet.

Briljant beat nummer två kommer på ”Officiella kampanjlåten” som producerats av Masse, där han har gjort ett beat utifrån ”Trollmors vaggvisa” – där buff har förvandlats till puff. Låten är en gräsligt bra (no pun intended) låt för #Normaliseringskampanjen och det hade varit kul om SR vågade spela den på radio… Possecuten ”Cypher i bunkern” är riktigt skön, utan att nå samma Redline anthemstatus som ”Rom & Kush” eller Labyrints egen monsterhit ”Ortens favoriter”. Sist ut på skivan är ”Prata Ut” där Aki och Jacco är oerhört personliga och öppna för lyssnaren – riktigt uppfriskande att höra, även om beatet inte är någon favorit.

Garalaowit är en bra skiva med många oerhört bra teman, rader, beats och en lysande symbios av hiphop och reggae med samhället och folket i fokus. Skivan lär få riktigt många spelningar i hela sommarsverige vågar jag garantera. Bästa spår? ”Sagostunden e slut”, ”Officiella kampanjlåten” och ”Swerje”