Av Pontus Gustavsson.

Den senaste gången min mamma var på besök i Stockholm lyckades jag lura med henne på Chicago-rapparen Chance the Rappers show på Debaser Medis. Det var lite knepigt att förklara hans likheter i rapsång med västkustrapparen Domino och varför hans skiva fått namnet Acid Rap.

Någonting som däremot inte alls kändes svårt att motivera för en 50-talist att hänga med på är Luleå-gruppen Movits! Med Allsång på Skansen på sitt CV och med Taube, Bellman och Cornelis-referenser görs bandet till en högst mamma-kompatibel rapgrupp. Speciellt med tanke på att man kan alltid kan dra Timbuktu-kortet. Ni vet, alla mammors lilla kelgris.

Med ett sound från hiphop, soul, funk, blues & rock n roll, som gruppens rappare Johan Jivin’ själv uttrycker det på scen, har man hittat en bred publik. Därför är det ingen förvåning att det är ett bra tryck i Berns lokaler redan när en av kvällens två öppningsakter Som Fan går på scen och river av sin lyrik på den kännetecknande tunga basen. Men det är ändå uppenbart vilka publiken har kommit för att se.

En stund efter 22.00 glider Movits! in på scen framför en ljusvägg och får igång publiken med sitt sväng. Mördaranders är på plats bakom DJ-båset och som stöd på micken. Sedan täcks instrumentalt showen med trombon, saxofon och gitarr.

Låtar från samtliga tre skivor rivs av med Johans härliga mellansnack. Grymt blir det när publiken hänger med på den catchiga western-refrängen på Halvvägs, publikens hype när Frej Larsson dyker upp i en udda outfit och river av Limousin två gånger. Enligt honom själv missade han inhoppet på sin vers första gången för att han var på toaletten, så de river alltså av låten en extra gång. Men allra bäst blir showen när Timbuktu kommer direkt från Looptroops konsert på Fasching och river av sina gästspel. Ett nummer som verkligen får publiken att tända till lite extra.

Det negativa är som alltid på Berns, ljudet. För det är ofta svårt att höra Johans texter genom musikmattan. Men det är också en saknad att Zacke, som nyligen gjorde en hyllad show på Mosebacke, inte har möjlighet att dyka upp på scen med sina gamla vänner som verbalt bollplank. Men trots att det ibland blir svårt att höra låtarnas berättelser så gör sig musiken grymt bra för sväng på det anrika dansgolvet.

Foto: Pontus Gustavsson