Av Alexander Gabrielsson.

Stärkt av nyheten att ett nytt album är på väg är luften full av förväntan. Publikens sammansättning är bred och ett bevis på gruppens konsekventa genomslagskraft och relevans. Från de yngre mer bokstavstroende fansen längst fram till de äldre längre bak som kanske gett upp ungdomens revolutionära ideal och nu vill återuppleva en svunnen tid om så bara för en stund. Looptroop Rockers är däremot befriande onostalgiska och lyckas skapa en avslappnad, nästan familjär stämning genom att plocka ut valda guldkorn ur sin stora katalog.

”Fly Away” och ”Looking For Love” skapar störst svallvågor i publiken vilket till en början är lite förvånande men ett kvitto på att LTR’s storhet ligger i texterna. Cleo dyker självklart upp på scen och river av ”Hårt Mot Hårt” och efter en kort promenad längs minnenas allé med ”Long Arm Of The Law”, ”Topp Doggz” och en nyskriven SD-känga över ”Dont Hate The Player”-beatet springer Timbuktu in på scenen och samspelta framför de ”Mammas Gata”. Det genomgående politiska temat med verser från ”Folkmordsmiljonären”, ”Lortsverige” och ”Tystas Ner”-remixen skapar en intressant kontrast till Gröna Lunds blinkande kommers och förstärker upplevelsen. Den blir som allra starkast under explosiva ”Fort Europa”.

LTR använder musiken som fond för att skapa underhållning med budskap ett valår som detta. Genom att skickligt väva ihop äldre favoriter med nyare låtar tar de tillfället i akt att säga ett par väl valda ord om det politiska läget när publiken är som mest mottaglig. Som avslutning bjuds vi på ”Mitt Hjärta Är En Bomb” ihop med Seinabo Sey som låter bättre live än på skiva. När de sista tonerna ekat ut och mörkret börjat lägga sig lämnas vi med en blandad känsla av glädje och allvar.

Foto: Melika Duvetinte Zakariae