Av Alexander Kihlström.

Black Milk var på besök i Stockholm och på just Fasching för två år sedan. Jag och många andra i lokalen var där den kvällen och alla verkade överens om att det var en fantastisk kväll. Efter två år tillsammans med samma band och med en av årets mest hyllade skivor (”No Poison No Paradise”) i ryggsäcken så var förväntningarna givetvis högt ställda.

Under vår intervju med Black Milk (kommer senare i veckan!) märkte man att Stockholm var det näst-sista stoppet på en lång Europaturné. Det tar på krafterna att turnera och även om huvudpersonen själv utlovade en bra show så sänkte jag förväntningarna lite. Det hade jag inte behövt.

Efter ett talangfullt men ganska sömnigt och felplacerat (genremässigt) förband så var det äntligen dags. Oavsett hur många dagar de hade turnerat innan så är det inget som märks, det är också en av de sakerna som gör Black Milk och bandet Nat Turner till riktiga proffs.

Fantastiska ”Interpret Sabotage” från senaste skivan levereras med pondus, liksom låtar som ”Sunday’s Best” och äldre låtar som röjiga ”Sound the alarm”, ”Losing Out” och ”The Matrix” som är riktiga höjdpunkter. Allt uppbackas av ett oerhört tight liveband, där det enda jag saknar egentligen är en gitarrist. ”Gitarrsolon” sker istället med keyboard, men med tanke på Black Milks beats fungerar det. De som kan kalla sig fans av Black Milk kan knappast varit besvikna med denna kväll där alla på scen levererar fullt ut och Black Milk kör ett par extranummer, för att han känner kärleken i rummet.

Efter konserten frågar jag vilket som är bäst: Ett fullpackat och kärleksfullt Fasching eller 10.000 pers. på Roskildefestivalen…. ”Both are great, in different ways. But if I have to choose, I pick this. I love that I can connect with the audience in an intimate way. Fasching and Stockholm always show mad love!”

Foto: AL Fotos