Av Malkolm Landréus.

Med drygt 15 år i gemet som DJ och producent är Statik Selektah en av de mest respekterade och hårdast arbetande personerna i branschen. Han har jobbat med ikoner som Nas, Kool G Rap och Q-Tip och precis som vanligt när det är dags för skivsläpp är det en diger skara gäster som dyker upp. Med det femte studioalbumet på sex år figurerade han som en outsider kring det hypade releasedatumet 18:e juni, där som bekant storheter som Kanye West, J. Cole och Mac Miller släppte album. Att han i detta celebra sällskap skulle hamna i periferin var föga överraskande, men trots sin oförmåga att toppa dessa herrar vad gäller skivförsäljning, betyder det inte att det är sämre musikmässigt. Tvärtom är ”Extended Play” ett stundtals briljant album.

Den briljansen lyser som allra starkast på tidigare släppta låten ”Bird’s Eye View” där Raekwon, Joey Bada$$ och en makalös Black Thought förgyller en fantastisk soul-sampling. För mig är det en av årets bästa låtar hittills och jag skulle bli förvånad om den inte figurerar på diverse Complex-listor när året ska summeras. Trots att Statik Selektah växte upp i Boston är han sen ett årtionde tillbaka bosatt i New York, vilket färgar av sig på både ljudbilden och gästlistan, där majoriteten av dessa är från östkusten. Låtar som ”East Coast” med tungviktarna Noreaga och Lil’ Fame, ”Bring Em’ Up Dead” (med en snygg Onyx-sampling på refrängen) med Joell Ortiz samt ”Big City of Dreams” där Meyhem Lauren, Troy Ave, Push och AG Da Coroner gästar, är utmärkta exempel på detta.

Något Statik tidigt konstaterade var också att han ville komma tillbaka till ett mer smutsigt och ”grimy” sound som visserligen hör New York till, men som uttrycks mer konkret på ”Pinky Ring” med Prodigy och ”21 & Over” med utmärkta kombinationen Sean Price och Mac Miller. Förutom intressanta generationsöverlappande konstellationer som denna, är tidigare samarbetspartners som evigt underskattade Termanology samt Action Bronson och nya kompisen Joey Bada$$ återkommande gäster, där de två sistnämnda ackompanjeras av Mike Posner på ett av skivans bästa spår ”The Spark”.
En av svagheterna hos Statik är att han genom åren har visat en tendens att vara lite ojämn beat-mässigt på sina album. Detta tycker jag han visar en klar förbättring på här, då de bästa spåren endast figurerar som toppar på en bergskedja utan några egentliga dalar. Även om den digra skaran gäster drar ett tungt lass och för den petige mer påminner om ett kompilationsalbum eller mixtape, är det en detalj som känns ovidkommande när tankarna summeras. Det här är hiphop utan krusiduller och förmodligen Statiks bästa släpp sedan debutalbumet ”Spell My Name Right”.

Med tidigare nämnda ”Bird’s Eye View”, ”21 & Over”, ”The Spark” och fantastiska ”Funeral Season” i spetsen, är ”Extended Play” tillsammans med ”Born Sinner” årets bästa släpp hittills.