5e81bb9b7f80ce30463cf002
aotp-in-death-cover-SL
Recension – Army Of The Pharaohs “In Death Reborn” (Album)


Av Alexander Kihlström.

 

 

Är du redan ett fan av AOTP? Då finns det säkert delar av den här skivan du kommer att uppskatta. Men de lär inte få några horder av nya fans på konserterna framöver. I stort sett allt man säger på ”In death reborn” har man redan sagt tidigare, på olika projekt. Bara namnet på plattan avslöjar att allt är som det brukar vara. AOTP och dess 15 rappare (för den här skivan) pratar mycket om hur hårda de är och framför allt på vilka sätt de dödar folk på och döden rent allmänt, men utan den finess, unicitet och kreativitet som stilbildande Gravediggaz hade exempelvis.

 

AOTP-fans är också några av de mest trogna i världen och jag tror inte att Vinnie Paz ens minns sist de (Jedi Mind Tricks eller AOTP) INTE hade en utsåld konsert i Europa. Gissningsvis är det därför de fortsätter på samma spår och samma teman, igen.
Inget i texterna är direkt nytt och inget beat sticker ut. ”En röd tråd” sa någon och det håller jag med om. Det mesta hänger ihop, med ett mörkt och gothiskt tema. Men en röd tråd är inte en garanti för en bra produkt.
Jag har varit ett stort fan av Apathy och framför allt min gamla husgud Celph Titled. Just dessa två gör sällan ett dåligt jobb, inte heller här. Apathy är flera nivåer vassare än de flesta andra i gruppen och ingen kommer i närheten av Celphs humoristiska punchlines. Vinnie Paz gör ett okej jobb men liksom de flesta andra låter han mest trött och oinspirerad. Nya medlemmen Blacastan gör ett bra jobb, bland annat på första versen till enda riktiga ljuspunkten ”Luxor Temple”. Esoteric, Planetary, svenskbekantingen Zilla (aka. VG Skillz/V-Zilla), King Syze m.fl. lämnar inga djupa spår. ”Supergrupper” lider ofta av problemet att de ”små rapparna” inte får tillräckligt med utrymme och när de väl tar plats så hamnar de i skuggan av de större namnen. Varför det är så kan man diskutera.
Med det sagt så är vissa låtar okej, om man är ute efter ”no nonsense-rap”. Man kan alltid spola till Apathys verser (när han väl är på humör) eller lyssna på de få låtar som är värda att spara på hårddisken: ”Luxor Temple” och ”Headless Ritual” t.ex. Den förstnämnda gör väldigt mycket för att skivan inte ska bli en total flopp. Hoppas att albumet de släpper till hösten blir bättre. Mycket bättre.

 

 

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL