5d765bf301aeb723ba639f12
https://ad.doubleclick.net/ddm/ad/N1174009.3234460KINGSIZEMAGSE/B23238695.256119820;sz=1000x240
5d7fe31301aeb7756d3954c2
copa-brasil-S
Copa America 2019 – att hålla ögonen på


 

 

På förhand ser Copa America 2019 ut som en väldigt öppen och oviss turnering där många lag upplever kaosartade förutsättningar med långt ifrån optimal förberedelse på många håll. Tre lag som troligtvis blir att räkna med är Argentina, Brasilien och Chile. Tre lag som på pappret är några av världens bästa lag, men av olika anledningar haft vissa problem med att prestera på den nivå som förväntas.

 

 

Argentina

VM 2018 var ett sällan skådat fiasko med nattsvarta tidningsrubriker och Messi som valde att sluta i landslaget. Argentina är mycket svårbedömda i årets upplaga av Copa America med flera oläkta sår från VM 2018.

 

Ett år senare är förutsättningarna bättre, man har fått perspektiv på fiaskot och Messi har åter bekräftat sin medverkan.

 

Problemen kvarstår –  Argentina är ett väldigt obalanserat lag, väldigt framtungt med anfallare av yppersta klass och försvarare av sämre slag. Trots det har man ofta spelat med en fembackslinje istället för att satsa på offensiven. Rätt eller fel? Det kan vara ett spänt och nervöst Argentina som inte helt litar på sin egen förmåga. Börjar händelserna gå dem emot kan fiaskot upprepas, hittar de trygghet som lag och börjar vinna matcher tar de guld. Vill man krydda till Copa America lite extra finns det gott om betting bonusar för odds på ett stort utbud av spel på vinnare, matcher, spelare m.m.

 

  • Lionel Messi är en mycket fascinerande spelare på många sätt. Han uppnår höjder i sitt spel som ingen annan har förmågan att göra och höjder som tidigare inte ansågs möjliga. I FC Barcelona är han Gud och närmast omöjlig att stoppa, medan i Argentina har det varit betydligt mer komplicerat med många prestationer långt under förväntningarna, sedermera inte samma religiösa tilltro från den argentinska publiken som varit skeptisk en längre tid.

 

  • Det har inte klickat mellan Messi och Argentinas landslag och det är en olöst gåta varför. Det finns mycket spekulationer om varför, utan att sakligt identifiera orsaken. De abstrakta missförhållandena är väldigt svåra att rätta till och orsakar mycket frustration för alla inblandade, inte minst Messi själv, som rimligtvis är mer medveten om sin förmåga än någon annan.

 

  • Messis främsta framträdande i Argentina var troligtvis OS 2008 i Peking, där han som 20-åring förde Argentina till OS guld. En bidragande orsak till framgången i OS var kanske Riquelme, en offensiv central mittfältare av högsta klass med spelsinne på samma frekvens som Messi. En spelartyp som fortsättningsvis saknats i Argentina vilket Messi troligtvis lidit av. Jämför man hans situation i Barcelona så är han omringad av centrala offensiva kreatörer med ögon i nacken som ideligen avlastar Messi som ensam kreatör.

 

  • Som många andra fotbollsstjärnor är Messi mycket bättre på fotboll än att deklarera, där han fortsättningsvis omsveps av rättsliga åtgärder för sina odeklarerade inkomster. Återstår att se om det blir något rättsligt efterspel för Messi (och många andra stjärnor), oavsett rättslig utgång lär vi gissningsvis inte se Messi panta burkar i någon av Barcelonas Supermercados inom överskådlig framtid.

 

 

 

 

Nyckeln till Messis spelglädje

I Argentinas landslag blir Messi lätt isolerad och endimensionell när laget ofta saknar fantasi och rörelse, därmed en mer hanterbar för motståndare. I Barcelona är han hela tiden omgiven av stor rörelse där medspelare systematiskt löper sönder motståndaren och tar intar nya positioner, vilket bidrar till att Messi tillåts göra ögonblicksanalyser, ofta följt av ett mästerligt beslutsfattande och agerande. Messi ger intrycket att vara aningen introvert och tystlåten, kanske är han inte den ultimata ledaren som tar kommando över gruppen och får alla att sträva åt samma håll.

 

En frigjord Leonel Messi utan tyglar som får uttrycka sin gränslösa fotbollstalang är en gåva till fotbollsvärlden.

 

 

 

Chile

Chile är mycket svårtippat inför Copa America. De är regerande mästare och dubbla mästare både 2015 och 2016, för att sedan helt missa VM slutspelet 2018. Inför Copa America ser laget ut att kapsejsat inifrån med interna stridigheter, åldrande spelare och omeriterad coach.

 

  • Interna stridigheter: Laget är indelat i två grupperingar ledda av två rutinerade och inflytelserika stjärnor med starka personligheter. Den ena ledd av Claudio Bravo (Man city) och den andra ledd av Arturo Vidal (FC Barcelona). De har inte dragit inte jämt vilket mynnat ut i en djup spricka som delat laget. Det liknar intriger från en Latinsk såpopera. Claudio Bravo blev utslängd från lagets WhatsApp grupp efter en konflikt. Det blev inte bättre när Bravo’s fru Twittrade och skuldbelade Vidal’s gruppering som anledning att Chile missade VM 2018. Splittringen är mycket stor i Chile och det är en svår grupp av spelare för en coach att manövrera.
  • Reinaldo Rivera är mannen som ska coacha Chile i sommar. Utan större meriter som coach ska han leda denna infekterade grupp. Känslan är att hans auktoritet inte är tillräckligt kraftfull för att överskugga de interna motsättningarna och ena gruppen.
  • Åldrande stjärnor: Alexis Sanchez och Arturo Vidal var superstjärnor på toppen av sina karriärer när de vann Copa America 2015 och 2016, den formen är inte välbevarad. Speciellt Sanchez som knappt får någon speltid överhuvudtaget i Manchester United.

 

Lyckas Chile förena de dysfunktionella krafterna i omklädningsrummet till energi på planen blir man en svår nöt att knäcka även i år.

 

Brasilien

Brasilien har framstått som ett väldigt ojämnt landslag senaste årtiondet, med mycket svackor där man inte riktigt lyckats leva upp till bilden av brasiliansk fotboll representerar. Landslaget kämpar med att återfå sin identitet och spela en vacker fotboll värdigt ett brasilianskt landslag. Sambafotbollen har  lyst med sin frånvaro till förmån för en mer defensiv fotboll som fokuserar mer på att minimera misstag än att spela vackert, till den kräsna publikens missnöje. Man litar helt enkelt inte på sin egen förmåga, utan anpassar sig efter motståndaren, väldigt obrasilianskt.

 

  • Neymar är en närmast gudomlig fotbollsspelare som är tekniskt fulländad i sin repertoar, han bjuder på dribblingar som kanske bara han kan utföra. Publiken älskar honom, han är en extravagant publikfriare som ofta rör upp känslor bland motspelare och publik. Mitt i all briljans är Neymar ofta anklagad för att filma och spela över i närkampssituationer. Han besitter en exceptionell teknik och är väldigt bollkär, samt ständigt utmanar backlinjen med provocerande dribblingskonster, ibland med syftet att förödmjuka sina motspelare som sedan gärna vill ”märka” honom. Hans spelstil gör att han får ta emot väldigt mycket tacklingar och småfula efterslängar som aldrig resulterar i frispark, att han ibland faller lite enkelt och söker billiga frisparkar kan vara befogad utjämning i vissa fall. Neymar ska inte ändra sitt spelsätt, hans spelstil är en reflektion av hans personlighet, vilket är motorn som ger utlopp på planen, med gott och ont. Han måste få vara den han är för att få ut det bästa av honom.

 

  • VM 2014 i Brasilien inför en fanatisk hemmapublik bar han som 22-åring det brasilianska landslaget helt på sina axlar, Brasiliens framgång var helt upp till hans förmåga. Till skillnad från Messi så trivs han i landslaget där han kommer till sin rätt och tillåts blomstra.

 

 

 

 

Bubblare

En heltokig Maradona bjuder på spektakel från läktaren, han beter sig likt en regisserad seriefigur som överspelar sin karaktär, men på riktigt. Maradona besitter väldigt mycket personlighet och karisma som han inte helt förmår tygla, hans oberäkneliga impulsspektakel förtjänar en egen livesändning. Under en och samma match i vm 2018 lyckades Maradona med konststycket att bjuda upp en dam för en dans, ta en rofylld tupplur, obscent peka finger, be till Gud och en rad andra hysteriskt animerade uppträdanden från läktaren.

 

Messi vs Maradona bäst genom alla tider?

En ständig debatt som aldrig kommer få ett vetenskapligt svar utan kommer fortsätta sväva runt bland subjektiva antaganden, här ett ytterligare antagande:

Hela argumentet att Maradona skulle vara bäst utgår från ett par lyckade veckor sommaren 1986, medan Messi presterat overkliga siffror i över ett årtionde. Case closed!

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL