Skivrecension – Mohammed Ali “Tills Nästa Gång” (Album)

Med ett flertal rättmätigt hyllade album- och EP-släpp har Mohammed Ali positionerat sig, lite i en liga för sig själva, som några av landets starkaste berättarröster sedan några år tillbaka. Duon har för mig och många andra agerat sociopolitiska kommentatorer som träffsäkert och analyserande satt fingret på samtid och hur framtiden tycks formas. Personligt. Tänkvärt. Ventilerande. Politiskt laddat. Deras skapande inrymmer ett brett spektra av betraktelser på tillvaron som utvecklats över tid, med utgångsgångspunkt i privatliv och samhällsskeenden. Så även denna gång på nya albumet “Tills Nästa Gång” där beskrivningarna av verkligheten må stundtals vara dystopiska (med all rätt i ett samhälle där klyftor och orättvisor ökar) men drömmar, familje- och vänrelationer och barndomsminnen lyser igenom och tar över på ett varmt och omhuldande sätt. En av vinterns bästa singlar, “Bättras”, anför för mig i många stycken en, i grund och botten, upplyftande andemening albumet igenom. Salazar-bröderna (samt Mack Beats och Jeff Roman) sätter i sedvanlig ordning ett tveklöst kvalitetssignum på skivans ljudbild som är variationsrik och levande i framtoningen. Moms tekniska briljans som ordsmed kompletteras med autotune-tweekade vokaler på “Vill Ha”,”Röda Dagar” som är synnerligen väl avvägda och snyggt gjorda. Rawa’s pondus och reflekterande på micken blir mest förtjänstfullt på titelspåret samt “Inte Tid” och “Ajaib Livet”. Självupplevt eller ej som lyssnare så ska det vara möjligt och nödvändigt för gemene kvinna och man (oavsett bakgrund) att kunna relatera, förstå och dra lärdom av det Mohammed Ali förmedlar. Jag skrev nyligen att “ortenhiphopen” under senare år stått och stampat på samma ställe. Det gäller sannerligen inte Mohammed Ali. Med sitt starka patos skiljs agnarna från vetet och duon kommer förbli några av de viktigaste och mest klarsynta rösterna på vår svenska hiphopscen idag och för många år framöver.