broder-john-friman-mauro-S
Recension – Broder John & Friman “Mauro” (EP/Album)


Av Alexander Kihlström.

 

 

Att prata om ”svensk hiphop” som genre känns som en onödig och felaktig generalisering av ett musikaliskt uttryck med fler subgenres och stilar än de flesta andra genres. Få likheter går att finna mellan Redline Recordings samling av avskalade berättelser från orten och Random Bastards drömska berättelser från Västerbottens hjärta. Men båda har en viktig roll i Sveriges musiklandskap och utvecklar genren de är aktiva i, på sina egna sätt.

 

 

Random Bastards är en brokig samling talangfulla individer som uttrycker sig kreativt på olika sätt, med rapparna i Trainspotters som det ledande flaggskeppet. Men det är uppenbart att musikstaden Umeå är en perfekt plats för att utveckla sitt skapande och berättande via musiken. Broder John & Friman är en duo som är ett perfekt exempel på det.

 

 

I december 2012 kom man ”från ingenstans” med EP:n ”Mästerbotten” som verkligen lovade gott inför framtiden. Det märktes också att de har fokuserat på att nära sin kreativitet och att utveckla hantverket först, innan de beger sig ut och släpper ifrån sig material, något som fler artister bör tänka på. Det är ännu tydligare med debutalbumet ”Mauro”, en 9-spårs funkdoftande hiphopskiva som skapar en stor optimism inför svensk hiphops framtid.

 

Gästar på skivan gör Umeåkollegorna Trainspotters, Academics, Marc UÅ och en av de funkigaste från Stockholm: Jazzy Julle. Med skivan visar Broder John & Friman att man, tillsammans med akter som Sjukstugan, Skizz, PH3, Penga’ Per, Tjuvjakt med flera, är en del av en ny funkig och välspelad era av svensk hiphop.

 

 

Som många andra med en ambition av att skapa en funkig och melodiös ljudbild märker man av influenser från fantastiska artister som A Tribe Called Quest, Cella Dwellas, Das EFX, De La Soul och andra storheter från 90-talet, men Broder John & Friman kopierar inte – de gör något eget av det, med en tydlig influens av Västerbotten och hemstaden Umeå. Varje spår förtjänar sin plats på skivan, från det sköna första spåret ”Hiromasa” via den överfunkiga ”Hittat det funkiga” (med Academics och Jazzy Julle), kärlekslåten ”Bara vara med varandra”, flowperfektionen i ”Checka vår teknik” (med Marc UÅ och Academics) och det slicka titelspåret ”Mauro (Det är OK)”.

 

Det finns ingen låt jag skulle byta ut på skivan, om något så skulle jag vilja lägga till ett par till. I ”Checka vår teknik” körs det bland annat ett bounceflow som ingen har gjort lika snyggt sedan Fattarus dagar. I ”Till Er” (med Trainspotters) berättar man om kärleken till folket i hemstaden och förklarar varför man bor kvar där, när annat kanske lockar. Med tanke på vilken kreativitet som flödar i Umeå i allmänhet och Random Bastards i synnerhet så gör man helt rätt att stanna kvar i hemstaden.

 

 

Får Broder John & Friman fortsätta putsa på sitt hantverk och utveckla sitt sound så finns det inget som kan stoppa duon. De kommer säkerligen att tilltala den stora grupp fans vars favorittid för genren hiphop var 90-talet, men de kommer nog att tilltala musikälskare överhuvudtaget, över olika genregränser.

 

 

Press

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL