Att Movits! haft en utvecklingskurva som pekar uppåt råder det ingen tvekan om, sedan genombrottet med ”Äppelknyckarjazz” för tio år sedan. Senaste åren har trion visat förmågan att befästa sitt säregna skapande med låtar som upprepat etsar sig fast i svenska (och utländska) musiklyssnares medvetande – ett recept som renodlas och förfinas med nya skivan ”V:I”. Det är omsorgsfullt arrangerade produktioner där bombastiska blåsarrangemang utvecklar deras alldeles egensnickrade ljudbild. Även om det är i vissa stycken är alltför pop-influerat av samtiden för mitt tycke och smak, har jag respekt och förståelse för ambitionen. Att döma av låtskrivande, bryggor och refränger är det också tydligt att gruppen lagt ner timtal, och åter timtal, i studion. Johan Rensfelt (aka Champion JR) förtjänar med sin originella rap-stil ett bredare erkännande, för sin förmåga att outtröttligt vrida och vända på det svenska språket i egenskap av allena ordkonstnär och MC. Textmässigt talar den sociopolitiska betraktelsen ”Duvor” och reflekterande ”Bitterljuvt” mest till mig. Även om de blott sju spåren lämnar lyssnaren suktande efter mer, så har Movits! en solid grund att stå på inför stundande turné.

Bästa låt: ”Gumbo”.
Bästa produktion: ”Lemonad”
Bästa gästinhopp: Tove Burmans stämma lyfter ”Ohio”.
Bästa rader: ” Ey, stirrar vi i spegeln eller bara tomma glas / Sa det skulle va din sista, sa det skulle bli idag / Alltid någon runtikring dig som vill se dig ramla av / Tror att botten kan va nådd o bli din egen sarkofag…” (”Bitterljuvt”)

/ Tobias Carlsson