5c6ab08ecd8dc2694c044892
5c59dca2cd8dc2512e7bff34
Future-The-WIZRD-S
Skivrecension: Future “Future Hndrxx Presents: The WIZRD” (Album)


 

 

Ett av förra årets bästa album var i min bok rapparen ANoyds album ”Blame It On Jay Z”. På låten ”Just a Fan (For the Culture”) öppnar han med raden ”I think Future made it cool to be a drug addict / Well, there you have it”. En åsikt som vidrör ett allt större samtalsämne inom hiphopkulturen, där ett par tragiska livsöden de senast åren fått agera tankeställare. Efter XXXTentacion och Mac Millers bortgångar har även större röster höjts, där J. Coles senaste alster ”KOD” kanske är det bästa exemplet. Därför var det såklart glädjande att Future i pressrundan kring ”The WIZRD” visat på en uppfriskande transparens kring hans musiks återkommande teman – d.v.s. droger, kvinnor och pengar. Trots det följer hans musik tyvärr samma spår som den gjort sedan 2012 års ”Pluto”.

 

Men konst är konst och Future Hndrxx har alltid gjort trap-bangers bättre än de flesta, även om det i mitt tycke aldrig har varit hans starkaste sida. På skivans bästa spår, inledande ”Never Stop”, är Future i sitt esse när han är smärtsamt ärlig kring baksidan av kändisskapets lusthus: ”Ever since I got successful, they envy / Tryna shake the devil, on promethazine / Tryna show you love but you don’t feel me”. På “Krazy but True” drar han återigen ner tempot och blandar chockerande arrogans med ömtålighet på ett sätt som bara Future och Drake kan.

 

Något som alltid varit uppenbart för mig är att Future gör sig som bäst när han vältrar sig i arrogant självhat, något som skivan ”Honest” belyste ypperligt. Future kan fortfarande göra bangers, vilket han bevisar på “Goin Dummi” och “Stick to the Models”, men frågan är om det inte finns andra som kommit ikapp. På hans sjunde album drunknar dessa försök i en alldeles för lång låtlista av generisk och ointressant musik och det är återigen när de mjukar inslagen faller in som det blir som bäst, som på “Promise U That” och Getto Boys-homagen “Tricks on Me”. Det är transportsträckan mellan höjdpunkterna som gör att Future inte håller hela vägen.

 

 

Bästa låt: ”Never Stop”. Future är, i sällskap av The Weeknd och Drake, bäst på att vara en självömkande douchebag.

 

Bästa produktion: ”Krazy but True”. Gäckande produktion som tvingar Future att gå ner i tempo.

 

Bästa gästinhopp: Travis Scott fyller i Futures ad-libs och passar utmärkt på ”First Off”.

 

Bästa rader: ”Hard work and perseverance, they ain’t related / Poppin’ up on Forbes is fuckin’ up my relations / Ten milli’ plus on a crib and it’s vacant” (“Never Stop”)

 

/Malkolm Landréus

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL