En fascinerande film om krocken mellan det gamla och det nya Kuba, speglat genom ögonen på unge Raynier Casamayor (läkare och artist) som slits mellan mamma och artistdrömmar.

Raynier Casamayor eller “El Medico” är för vissa i Sverige känd som mannen bakom hiten “Chupa Chupa” eller kanske som gästrappare på Crossfires “Lady”. Efter att ha nått internationell berömmelse runt mitten på 2000-talet försvann han lite i skymundan. Här får vi följa vad som runt och efter “Chupa Chupa” i Rayniers liv mellan åren 2006-2011 på Kuba och det är mycket spännande och framförallt djupare än vad man kunnat ana.

El Medico:s mamma var en del av den kubanska revolutionen med Fidel Castro i spetsen för mer än 50 år sedan. Mamman är evigt tacksam för att unge Raynier kunde utbilda sig gratis till  doktor och redan vid 27 års ålder var Raynier färdig läkare. Raynier, som redan på medicinska universitetet börjat rappa med några vänner hade andra drömmar. Någonstans här får talangscouten och svenska managern Michel Miglis nys om talangen som Raynier besitter och tillsammans börjar de samarbeta. Michel är en karaktär, minst sagt. Han är en driven, frispråkig och sexistisk macho som blir pressad av skivbolaget Warner att leverera så sexiga och porriga musikvideos som möjligt. Han har inte så mycket emot det. T ex har han inga problem att filma en tjej i närbild som skakar rumpa medans unga dottern sitter precis bredvid och tittar på.

Det går inte heller hem hos de integritetsstarka kubanerna,och framförallt inte hos Rayniers mamma som vill se sonen framföra mer patriotisk musik, men trots det så kommer Raynier alltid att vara en doktor, enligt mammans bestämda åsikt. Efter framgångarna med “Chupa Chupa” blir trycket allt större på Raynier att han ska göra en PR-turne i Europa för Warner, men den kubanska staten vill att han ska stanna på Kuba för att göra sin plikt som doktor. Managern Michel blir desperat och konflikten mellan den västerländskt, kapitalistiskt tänkande Michel ” sex säljer, thats just the way it is” och de starka moraliska normerna på Kuba går inte ihop.

Den här filmen handlar minst lika mycket om managern Michel som Raynier. Michel påminner om en Kjell Bergqvist-karaktär och man undrar ibland om han inte är en skådis. Trots att man ogillar honom så vill man se mer av honom. Raynier och Michel är en riktig omaka duo och samtidigt en mycket talande bild av det kubanska/västerländska skillnaderna i mentalitet. Man tycker synd om båda i deras jakt på drömmar, fast på olika sätt. Filmen är full av skön musik och vackra miljöer vilket kontrasterar tydligt till den tuffa verklighet som Raynier befinner sig i. Gripande, passionerat och en fascinerande inblick i artisteriet gör den här dokumentären till en av årets mest sevärda.

///Emil Sandgren Strada