Filmrecension – Riddick

Filmrecension – Riddick

Vin Diesel är tillbaka i trilogin om stenhårde utbrytarkungen Riddick som avrättar rymdvarelser på löpande band. En hemsk uppföljare senare kommer nu avslutningen.

Vin Diesel har hunnit fylla 46 men det varken syns eller känns. Hans allvarliga ansikte passar karaktären Riddick perfekt. Vår mörkerseende vän Riddick har också blivit äldre, listigare och är fortfarande oerhört mycket mer intelligent än sina fiender, vilket är både trist och underhållande.

Riddick vaknar upp på en exotisk planet där djurliknande bestar och mänskliga prisjägare vill ta hans liv. Som vanligt är vår underskattade hjälte kreativt mycket smartare än sina motståndare, ledda av omotiverade prisjägaren Jordi Molla. Prisjägarna har teknologin på sin sida, Riddick har intelligensen. Jag tillhör de som tycker det är barnsligt underhållande att se en underdog överraska herren på täppan men ibland blir det för uppenbart att Riddick ska gå vinnande ur striden.

Jag frågar mig om regissören tror att folk glömt ”Pitch Black”, den första filmen. Likheterna är slående och många, speciellt storyn om den osynliga Riddick som går loss i mörkret känns igen. Med det inte sagt att den här filmen funkar rent underhållningsmässigt utan att man sett tidigare filmerna. Fina specialeffekter i kombination med att Vin Diesel blivit en Riddick ut i fingerspetsarna gör att jag faktiskt tror jag köper storyn som påminner om första filmen.

Biopremiär den 20 september

I samarbete med Filmtrailer.se

/// Emil Sandgren Strada

65ba07add7a32f7b0a037f23