100 Live, Jireel, Yxng Bane och Seinabo Sey.

Jireel, Azalea

Att Jireel bara blir bättre är ingen nyhet och det gäller både musikaliskt och som liveartist. Även om man som stockholmare sett honom ett antal gånger vid det här laget, råder det inget tvivel om att den enorma publikmassan framför Azalea-scenen har sett fram emot detta. Moshpits bildas till låtar som ”Pari” och hits som ”Man Of The Year”, ”Forca” och färska ”Wikipedia” gör sig lysande i den gassande solen.

Det som gör Jireel bra på scen är förutom hans naturliga charm att han har en fin balans mellan showmanship, hype, publikkontakt och samtidigt en självlysande ödmjukhet. Han vet att det är tack vare hans fans han är där han är lika mycket som han vet att han är så bra som han är. Och, som framgick i vår omslagsintervu från i fjol är han all about the family. På scen passar han på att ge vännen och kollegan Lamix shine med låtar som ”Woh” och ”Hey Baby”, låter publiken fira managern Kristian Riffos födelsedag och i slutet tar han upp alla sina grabbar på scenen framför festivalens hittills största moshpit – passande nog till låten ”Alla mina”. Class act.

/ Malkolm Landréus

Yxng Bane, Azalea

En handbok i konsertklichéer innehåller fraserna: ”Make some noise!”, ”Hands up!”, ”Hey! Ho!” och ”Hello [landet du befinner dig i] – you’re so beautiful tonight!”. Den listar beteenden som att låta sin DJ dra ut på väntan med korta hitsnuttar, komma in på scen med 24 minuter kvar på spelningen, hoppa på stället, skaka ut vattenflaskan över första raden och hoppa ner i publiken för att dra med sig en kvinna som får dansa på scenen. Mindre kända drag är att låta sin roadie gömma en bubbelflaska under DJ-båset som sedan kan sprutas ut. Fördelen gentemot vattenflaskan är så klart att sprutet når lite längre.

Kanske har Yxng Bane och DJ Edott aldrig hört talats om den här boken, vilket skulle förmildra omständigheterna något. Men när Bane inte ens försöker dölja att han bara fyller i på backingspåret blir det mer troligt att paret varit med och skrivit den. Resultatet är ett utmärkt exempel på hur man dödar konserttid utan att egentligen göra så mycket. Men den halvstora publiken uppskattar tillfället att få dansa till hits som ”Rihanna”, ”Vroom”, ”Bestie”, ”Fine Wine” och ”Shape of You”-remixen – så varför klaga? Plötsligt hörs ett ljudligt klick. Musiken stängs av. Partyt är över lika abrupt som det började.

/ Niklas Kallin Thander

Seinabo Sey, Azalea

Seinabo Sey har under sin relativt korta karriär gått från klarhet till klarhet. Hon har redan gjort Globen och nu står hon på en av Slottskogens största scener inför en milt uttryckt hängiven publik. Hur följer man upp en Globen? Seinabo verkar inte bekymra sig över sådant utan hon sjunger bara vidare. Och däri ligger hennes styrka.
Det vi får är ett fantastiskt följsamt band och Seinabos gudabenådade stämma. Då behövs varken konfetti eller fyrverkerier. Här är det soulens inneboende krafter som talar inget annat – ren soulkraft.

Jag såg Mavis Staples göra ett magiskt framträdande på Nalen strax innan sin åttioårsdag. Och faktum är att Seinabo påminner mig en del om en ung Staples i sitt sätt att styra publiken med sina stämband. Huvudpersonen är under stora delar stillastående, men har ändå publikens odelade uppmärksamhet. Det enda minuset ikväll är covern på ”Don’t let me be misunderstood” – som mynnar ut i akrobatiska röstövningar som kändes överflödiga. Ändra inte på en av Nina Simones allra vackraste inspelningar om du inte heter Nina Simone!

Se fler bilder nedan!

Foto: Julia Håkansson