alaska-press-2-S
Intervju – Alaska



 

 

Ibland kan jag sakna tiden då man hängde på fritidsgården. Att glida in efter skolan för att spela den senaste 12”-singeln man köpt och försöka rappa med i låten. Eller träffa kompisar och spela biljard eller pingis för den delen. Den känslan fick jag återuppleva när jag träffade Alaska, som sitter i Golden Bests lokaler på Hornsgatan i Stockholm – en kreativ knytpunkt där musik från bl.a. Far & Son, Ansiktet, Lilla Sällskapet, Zacke, Movits!, Kalle Gracias och Joy Mbatha kan höras. Spontana samarbeten dyker ofta upp och det sitter alltid någon i något rum och producerar ett beat, skriver en text eller repar inför en liveshow.

 

Här sitter den nystartade gruppen Alaska. Ny och ny, de har känt varandra och jobbat tillsammans i över 10 år. Men nu har de äntligen slagit slag i saken och bildat en grupp, beståendes av bröderna Johan och Anders från Movits! samt Zacke – med Luleå som gemensam nämnare. Allt började efter en av flera turnéer man har gjort tillsammans, den här gången var man i Berlin. De stod, som rappare ofta gör, och körde cyphers backstage – som ledde till en låt, som ledde till flera låtar, som ledde till en EP, som ledde till det album som nu finns ute.

 

Allt gick också väldigt fort och det gick utan att man följde de konventionella normerna och ramarna som vanligtvis följer med ett albumsläpp. Hur man ska göra det, när man ska släppa det och vad det ska resultera i. Movits! och Zacke har på varsina håll varit igång så pass länge att det nu var helt rätt läge att återkoppla till fritidsgårdsdagarna. Dricka öl, lyssna på beats och skriva texter. Något alla rappare skulle behöva återvända till då och då, kan jag tycka. Men det gäller att ha möjlighet, tid och förutsättningar för det. Något som Golden Best och gänget runt Alaska har tillhandahållit för trion.

 

 

 

I just denna miljö sitter jag och pratar med två av de tre. Johan och Zacke är mitt uppe i en pingismatch när jag kommer ner och efter några Kingsize vs. Alaska-bollar så sätter vi oss i studion, det kreativa nav som de jobbat så intensivt från de senaste månaderna.

 

Ni har jobbat med varandra och känt varandra i flera år men det är först nu som ni gör ett gemensamt projekt tillsammans. Allt började med en cypher i Berlin? Berätta!

 

Johan: Vi spelade med Movits! i Berlin och Zacke var med oss. Vi var i logen, drack bärs och kom på roliga grejer. Vi rappade om ”din skinnjacka / min skinnjacka”, saker på skoj liksom. Sen blev det väl lite mer seriöst.

Zacke: Det var bomberjacka som vi kom på då, mest som ett komp liksom. ”Bom-berjacka, bom-bom-berjacka”. Vi hade inte heller någon egen musik att göra då och vi hade pratat ganska länge om att göra något fett vid sidan om. Vi hade bara det kompet då och visste inte vad vi skulle göra riktigt. Vi gjorde den låten och sen: ”Vi gör en EP!”

Johan: Då hade vi en EP och då var det lika bra att göra en platta när vi var så nära. Sen har det gått väldigt snabbt efter jul. Vi har suttit mycket här och det mesta är gjort i mars, april och maj liksom. Det har gått väldigt fort.

Zacke: Ja, 2-3 månader, vilket är het sjukt för mig i alla fall. Att göra ett album på tre månader. Men det var det vi tänkte också, utöver stilen och soundet så ville vi se hur vi skriver musik under de premisserna. Att skriva snabbt och inte pilla så mycket. Göra det kaxigare och skita i alla spärrar.

J: Sen hade vi en lucka fram till sommaren där ingen av oss hade något att spela in. Då körde vi på för att se hur mycket vi skulle hinna innan det. Det har varit ett jäkligt bra häng här i studion också där t.ex. Joy tittade in hos oss och vi frågade om hon ville vara med, det var mycket spontanitet. Samma med Som Fan-låten där det var skönt häng bara.

Z: Folk har kommit förbi, druckit bärs och spelat in.

J: ”Lagd vers ligger!”.

Z: Exakt. Men i takt med att det blev mer seriöst så blev det också lite stressigt. Efter att vi tog beslutet om att inte göra en EP: ”Fuck en EP, ingen lyssnar på en EP. Vem kommer ihåg en EP?”, så blev det stressigt fram till deadline. Vi gjorde ändå 2-3 låtar de sista veckorna.

J: Som ”$t€fan Ingv€$” som vi gjorde de sista två dagarna.

Z: Ja det var den sista låten och den satt vi med på natten innan skivan skulle iväg på mastring. Lite stressigt sådär, men resultatet blev ju riktigt bra.

J: Tanken var också att det inte skulle vara något som skulle passa in på en platta av Movits! Eller Zacke. Jag tror att folk som gillar lite hårdare hiphop kommer att uppskatta det här släppet. Vi har fått positiv respons hittills i alla fall.

Z: Så är det, men det är smalare än våra andra grejer. Helt klart.

 

 

Hur kommer det sig att ni gör det här just nu då? Timingen var rätt säger ni, men ni har jobbat ihop och känt varandra i över 10 år. Ni har gästat varandras grejer och turnerat ihop – men först nu har Alaska skapats. Varför just nu?

 

J: Vi har varit lite förbannade för det. ”Varför i helvete har vi inte gjort mer musik tillsammans?!”. Så det var skönt att äntligen sätta sig tillsammans och göra något. Sen är det kul för mig personligen att köra på lite mer trapiga beats och så. Med Movits! har vi ändå en tanke på hur det ska låta ungefär, här var det helt fritt och kunde sluta hur som helst egentligen.

Z: Jag tror att alla musiker vill göra den musiken man har i huvudet, men alla kan inte göra det. Man kanske inte har råd eller möjlighet att släppa något helt annat än vad man brukar göra. Det är i och för sig inte så att ens egen musik är tillrättalagd på något sätt, men man följer ändå ett visst mönster och springer i ett hamsterhjul. Man måste släppa en singel vid en viss tid, man ska släppa ett visst antal singlar osv. Det var skönt att strunta i allt sådant den här gången och bara köra – helt fritt.

J: Sen är det väldigt kul att experimentera och testa nya grejer, som man kanske tar med sig tillbaks till sina egna projekt senare. Att få leka loss lite, det är väldigt kul.

Z: Och jag har lärt mig väldigt mycket. Jag kommer att ta med mig det här med tidspressen. Nu vet jag att jag klarar av att prestera och leverera på väldigt kort tid. Det var skönt att få ett kvitto på det.

 

 

Personligen tycker jag att skivan känns ganska punkig, rå och har lite av den här ”skiter i-attityden”. Den känns inte ”musikindustri” på något sätt. Är det något ni själva har reflekterat över?

 

Z: Ja. Alltså, det blir lite skillnad när musik har blivit ens jobb. Då sker det på ett visst sätt, men den här plattan känns inte som att vi har gjort på ”jobbet” direkt – det känns som skivan man hade velat göra när man var 15 år typ.

 

 

Ja fritidsgårdskänslan är påtaglig på skivan och även här i studion, på ett bra sätt…

 

J: Så är det, som fan. Det är inte så att det är tråkigt att göra ens vanliga musik, på något sätt. Men det var väldigt uppfriskande att få göra något helt annat, att ta tillbaks det till varför man började göra musik från första början. Då satt man och lyssnade på beats, drack bärs och skrev texter – precis som vi gjorde med Alaska nu.

Z: Precis. Det är den känslan vi har försökt fånga. Lite kaxighet, punk och mycket spontanitet.

 

 

Har ni kört live med Alaska något under sommaren? Kommer ni att göra det framöver?

 

J: Vi körde ett gig på Emmabodafestivalen. Det var nice, men det var mitt på dagen när vi stod och blandade drinkar samtidigt typ.

Z: Det var kul, men den bilden vi har är att vi ska köra på en knökfull och varm klubb med svinbra ljud.

 

 

Ja, skivan känns klubbig och att den skulle fungera bra på en varm, svettig och lite för trång klubb i någon källare med lite för dålig AC typ…

 

Z: Ja, precis så! Plattan är ju ganska hård och den artar sig nog bäst på en tight klubb.

J: Jag vill göra en klubbturné på alldeles för små ställen! 25 pers i lokalen typ, haha. Max 50 personer på alla ställen på turnén! Vi hade inte tänkt att göra en turné från början men nu är vi lite sugna ändå.

Z: Vi har fått några förfrågningar, men det måste kännas rätt. Vi gör det inte för cashen, vi vill åka runt och spela på små, sköna ställen med bra vibb. Det är det viktigaste om vi ska åka på turné.

 

 

Även om skivan är klubbig så tar texterna upp viktiga saker och den är stundtals ganska politisk. Var det medvetet, så här i valtider?

 

Z: Ja men det var det ändå. Vi satt mest och gjorde låtar på skoj först men sen blev det mer och mer politik i låtarna, mycket på grund av vad som sker i samhället just nu. Så vi har skruvat upp texterna lite och kör ganska hårt, hoppas att folk reagerar på det.

J: Ja jag hoppas att folk lyssnar och tar till sig texterna också, så att man inte bara tar det som klubblåtar.

 

 

Som jag förstod det så var det först bara en låt, som sedan blev en EP, som sedan blev ett album. Ni resonerade att ingen kommer ihåg en EP, men med den tidspressen ni ändå satte på er själva – var ni i slutet ändå helt säkra på att ett album var rätt väg att gå?

 

Z: Vi cuttade ganska många låtar ändå faktiskt.

J: Inte färdiginspelade, men många idéer och skissar som vi skrotade under vägen.

Z: Sen tycker jag att det är viktigt att påpeka att även om det går snabbt så betyder inte det att vi har sänkt ribban för kvaliteten på projektet, på något sätt. Vi har gjort låtarna tills vi har varit nöjda.

J: Vi hade först en EP kan man säga. Det gick väldigt snabbt att göra 4-5 låtar. Då hade vi tre till som nästan var klara, då kunde vi lika gärna lägga till två eller tre till så att vi får 10 eller 11 totalt liksom.

Z: Sen är det ju en röd tråd genom plattan, men vi har samtidigt inte brytt oss i hur det ska låta eller vad man bör ha haft med på en skiva.

 

 

Alaska-intervju-S

 

 

Ni har haft en tydlig fritidsgårdsvibe där ni struntat i mallar och förväntningar på hur ett album ska se ut och hur det ska släppas. Men ni har en del gäster på skivan, var de med på samma attityd eller var det något ni fick sitta ner och gå igenom med var och en?

 

Z: Det har verkligen smittat av sig. När Dim Out kom så gjorde vi låten på en förmiddag liksom. Med Som Fan satt vi en kväll, drack bärs och gjorde låten. Joy kom in en dag och bara chillade med oss. Så det var väl inget vi sa till någon heller, det bara blev så naturligt. Folk känner av hur projektet utformas liksom.

 

 

Det måste ju underlätta att göra låtar med folk som hänger här i er studio och med folk som ni annars umgås mycket med också?

 

J: Så är det verkligen. På låten som Joy är med på så hade vi ett annat beat till den först, vi satt och skrev tillsammans här i studion och allt kändes bra. Sen åkte jag till tandläkaren och snackade med brorsan i telefon och vi fick en helt annan idé till beatet, så när jag kom tillbaks så körde vi på det istället. Allt sattes inte direkt, men vi satte apskriken och sen kom resten under veckan. Så det har varit väldigt spontant och inte en massa mailande fram och tillbaks.

Z: Vi har suttit här, hängt med våra vänner och spelat in. Det har varit oerhört smidigt.

J: Ja, det är oerhört mycket roligt spring här. Folk som tittar in här som kanske aldrig hade varit med på en låt annars liksom.

 

 

Det är lite av den där fritidsgårdskänslan som vi pratade om innan också. Någon tittar in: ”Tjena, spelar ni in eller? Kan man lägga en vers?”

 

Z: Haha, exakt. Någon tittar in: ”Spelar ni pingis? Kan jag vara med eller?”. Lite samma sak faktiskt!

J: Vi gjorde en låt med Frej, som tyvärr aldrig kom med, men då tänkte jag på det: fasen vad kul det är att sitta här egentligen. Istället för att gå ut på puben och dricka bärs så kan vi sitta här i vårt gemensamma hem och dricka öl tillsammans och låta kreativiteten flöda. Vi har lite sköna videoklipp från när vi spelade in just den låten. Många sköna fyllefreestyles…

 

 

 

 

 

 

Fritidsgårdskänslan är påtaglig och folk springer in och ut ur olika studios. Arbetsmoralen är hög men det finns också tid för skoj och lek. Man känner att kreativiteten flödar och att olika artister inspirerar varandra. Men även om det är mycket tjo och tjim så märker man att duon är seriösa med sin musik, hur spontan och punkig den än må vara. Och när vi ändå är seriösa så passar jag på att fråga om en oturlig logokrock Alaska hade med hardcorebandet Håll Det Äkta från Umeå (med bl.a. Marc Strömberg som jobbat mycket med Random Bastards grafiska profil genom åren).

 

 

Jag måste ändå fråga om vad som hände med logokrocken. Hur kom det sig att två logos från två helt olika band visade sig vara nästan identiska? Olyckligt sammanträffande?

 

Z: Vi satt här och vår grafiker satt och pratade om något helt annat… Någon logga till en turné. Vi satt vid det här bordet och kom på det…

 

 

Det är ett stort hjortron målat på väggen precis bakom där du sitter. Det kan kanske ha inspirerat lite…?

 

J: Ja, säkert. Då pratade vi om att det hade varit häftigt att göra om det till en handgranat, eftersom hjortronet ser ut som en handgranat i princip.

Z: Precis. Men vi hade ju aldrig gjort det om vi hade känt till att han hade gjort det.

J: Men det är ju samma som med Zackes gamla omslag till singeln ”BS”. Då gjorde jag något med ett kluvet ansikte och namnet på osv. Då fanns det annan kille som hette Zacke som hade gjort ett exakt likadant omslag redan, haha.

Z: Ja, just det! Men angående vår logga så ringde jag upp Marc direkt och bad om ursäkt och sa det att vi inte hade en aning om att den redan fanns. Då hade vi aldrig gjort det. Vi visade ändå upp loggan för en massa folk i Norrbotten och ingen reagerade, då hade vi ju called it off. Men nu är den ute så det är inte så mycket vi kan göra. Men vad var det han sa i någon intervju? ”Vi har gemensamma fiender” – haha! Nu är det inga bad feelings alls.

 

 

På tal om bad feelings… Nejdå, men du kör någon rad på Alaska-skivan att du fick ett erbjudande från Norrlands Guld men passade på det. Kan du berätta mer om det? För det är ju inte för inget som man tänkt på Movits! eller Zacke till en Norrlands Guld-reklam, att de säkert velat ha med er där, med deras nya image i åtanke…

 

Z: Vet inte hur mycket jag kan säga om det där egentligen. Kan inte gå in för djupt på det.

J: Men vi har ju pratat med dom kan man säga.

 

 

Okej, skulle du kunna göra det då?

 

Z: Nej. Som jag säger i låten: ”bara chillar i min andrahand…”. Men det är ju en snubbe vi känner från Kalix som gjort rappen för deras reklam.

J: De ville väl att vi skulle rappa på någon slags överdriven norrländska och då var väl varken jag eller Zacke sugna direkt. Det är väl inte ”vi” helt enkelt.

Z: Men jag tycker att Jonas som gjorde det, gjorde det väldigt fett alltså.

 

 

Och på tal om Norrbotten. Videon till ”Saudi” är jäkligt fet och den där Volvon med kapat tak känns väldigt ”Norrbotten”, eller så är det jag som är fördomsfull kanske. Vems bil är det?

 

J: Det är vår bil. Vill du köpa den? Du får den för 500 spänn. Vi köpte en på Blocket och sen fick vi hjälp av en fordonsskola som målade om den och choppade taket åt oss. Men den är bara råklippt liksom, så när bilen bromsades så åkte fotografen in med huvudet i en vass kant och började blöda.

Z: Ja och det var inte så lätt att göra alltså. Skolan som hjälpte oss var hur grymma som helst. Man tror att det bara är att kapa taket och köra men det fungerar inte riktigt så, man måste svetsa fast dörrarna och allt möjligt.

J: Den står i Bandhagen nu utan något över sig. Där har den stått hela sommaren. Tur att det inte regnade så mycket i somras.

 

 

Sant, men det var ju översvämning i hela Stockholm en dag här i somras? Blev det en skön jacuzzi i bilen då?

 

J: Haha just det. Nä men jag gick förbi och kollade nyligen. Solen har torkat upp allt ganska bra faktiskt!

 

 

Går den att köra?

 

J: Absolut, men den kommer inte att gå igenom besiktningen. Det finns inga säkerhetsbälten, taket är av och den är rent allmänt ganska livsfarlig sådär, haha. Det är nog bättre att köpa en annan bil istället…

Z: Men du har rätt att det känns lite Norrbotten. Det kallas tydligen ”Kirunacab”. Jag visste inte det innan faktiskt. Jag la upp en bild på Instagram och alla norrbottningar kommenterade: ”Åh! En Kirunacab!”, haha.

 
Intervju av Alexander Kihlström

Foto: Gustav Wiking/Alexander Kihlström

 

 

Lyssna på Alaskas debutalbum som släpptes 27:e augusti:

 

 

 

 



Publicerat:
Redaktionen



NULL