Nya stålmannen är en mer jordnära version än tidigare upplagor som likt sina kollegor Batman och Spiderman vill göra sig av med sin gamla identitet. "Man of Steel" är ett intensivt äventyr med ett perfekt soundtrack som rycker med en till en annan värld.

Originell är inte ett ord man ofta förknippar med filmer om superhjältar, men här finns anledning. Introt på dödsdömda planeten Krypton är spännande och visar direkt att det här inte bara blir en orgie i strider. Den första dialogen mellan fienderna General Zod och vår hjältes biologiska far Jor- El  är intensiv och välspelad. Hans Zimmers soundtrack trollbinder en in i de mäktiga miljöerna på Krypton.

 
Introt innebär inte att den klassiska berättelsen om Stålmannens bakgrund glömts bort. Fortfarande skickar pappa och mamma iväg nyfödde Kal-El från Krypton till Jorden för chansen till en bättre framtid och förhoppningen att Kal-El en dag ska återvända för att räddda Krypton från undergång. Kal-El får jordnamnet Clark och tas om hand av familjen Kent på den amerikanska landsbygden. Unge Kal-El får så klart problem att anpassa sig till Jordens kultur – “The earth is too big mom” där han blir mobbad av skolkamrater samtidigt som han försöker förstå vem han är. Under första timmen av filmen får bakgrundshistorien mycket fokus vilket kan vara segt för den som väntar på action, men action kommer. Balansen finns och Kal-Els tuffa livsöde gör karaktären lättare att sympatisera med, hans öde är helt enkelt större än livet självt. “My hopes and dreams travel with you”som pappa Jor- El säger.

 
Clark Kent växer upp på jorden med superkrafter bortom människans förmåga och millitären samt nyfikna reportern Lois Lane försöker ta reda på vem han är. Här tappar filmen flow och känns utdragen, mer än en timme hinner gå innan vi får se vår hjälte i full kostym. Andra halvan av filmen är mer action och sammandrabbningar och mindre romantik.  En av filmens bästa scener är annars det stora mötet med biologiska pappan, Jor-El där vår Kal-El äntligen får ställa existensiella frågor om var han kommer ifrån, varför han blev skickad till Jorden, varför inte pappa följde med till jorden osv. En dialog som är lysande och samtidigt sätter fingret på varför “Man of steel” är så tilltalande. Kal-Els identitetssökande är egentligen inte annorlunda från vilken ungdom som helst och alla dras vi med tankar om vad vi vill göra i livet.

 
Sommaren har  äntligen fått en spännande blockbuster och jag hoppas på uppföljare vilket är närmast obligatoriskt för storfilmer av det här slaget. En superhjältefilm som berörde mig för att den var mer verklighetstrogen än genomsnittet och ändå motiverat fantasifull.

Press

BIOPREMIÄR IDAG ONSDAG 26/6

///Emil Sandgren Strada