Aktuella med 15-årsjubileum för debutskivan "Vår sida av stan" besökte Ison & Fille intervjuprogrammet "Mellan Raderna" för att prata om inspelningsprocessen och minnen kring debuten, att bygga karaktär genom att jobba i motvind, den sena vändningen och om den kommande jubileumskonserten på Vasateatern.
Året är 2002 och den nya duon Ison & Fille har börjat göra väsen av sig. Först hörs de på den numera klassiska samlingsplattan ”Den svenska underjorden” och året därpå på Fattarus debutalbum. Debut-EP:n ”Tillbaka till gatan” släpps och bonusspåret ”Skiter i” får en buzz i kvarteren. Två år in på det nya milleniet är det dags för album nummer ett. Ison & Fille minns tillbaka till mentaliteten man hade när inspelningen började.
Ison: Jag tror att på den tiden var man så inne i själva drömmen och passionen att, speciellt dom gångerna man spelade in med Masse, man gick in i båset och tänkte att det här är en once in a lifetime opportunity och det är bara att köra. Många gånger gick man in i båset och han sa “snabbt ska det gå” och kom man ut ur båset och fick ett leende eller en nick att “det där var ganska okej”, då betydde det verkligen allt för en. Att man har bevisat något för honom och att han tycker jag är bra. Speciellt med den skivan så var det verkligen fokus hela tiden och man ville verkligen lägga sitt namn på kartan. Vi ville verkligen visa att Ison & Fille är en grupp som kommer bestå.
Fille: Men även nu när man lyssnar på det albumet och när vi fick alla dom här beatsen från Masse, det var verkligen värsta kvalitén på honom redan då. Om man lyssnar på produktionerna är det verkligen “abow!”, det skulle typ flyga idag också. Men bara den grejen att vi gjorde det där tillsammans och hittade ett sound, det fick våra låtar att bli ännu bättre och fetare. Så det var alla ihop som fick den här grejen att funka liksom.
Duon kom upp i en tid då skivförsäljningen sinade, skivbolagen övergav svensk hiphop och färre och färre brydde sig. Inte ens den klassiska internetcomunityn Whoa omfamnade Ison & Fille då en helt annan typ av rap var populär.
Ison: Vi hade aldrig riktigt den där koncentration och sitta och hålla på med den där post-grejen, men jag minns enda gången jag fick reda på den här Whoa-grejen.. eftersom jag var ett sånt Ison & Fille-fan så skapade jag typ ett fejk-konto och skrev “Ison & Fille, dom är fan bra” bara för att allmänt hajpa upp oss och för att folk sa typ “dom är fejk Latin Kings” och “dom kommer aldrig bli något”. Så det är typ den enda moden jag har haft med Whoa men jag minns att det var en stark plattform för många som byggde sina karriärer där, så man måste ge dom att dom var lite pionjärer på det sättet.
Fille: Men som du säger, och det är lite det som är grejen med att hitta sin publik och om det har gått dåligt eller bra, vi hade inte ens den där grejen, haha. Det var typ ingen som gillade oss på Whoa. Så vi hade inte så mycket ljus någonstans kring vår karriär, haha. Du vet, skivförsäljningen gick åt helvete, ingen skrev om oss på Whoa.. hahaha. Vi gjorde verkligen bara musik för oss och våra vänner. Och att man kallade det vi gjorde för förortsrap, det blev typ en genre som på den tiden inte var så stor som den är nu. Idag om du åker ut till orten så är det hiphop och r&b, inte bara i orten utan det är ju den musik som är dagens pop och så var det verkligen inte på den tiden, det var mer en underground grej. Folk där vi bodde lyssnade på techno och undrade vad fan vi gick runt med så stora brallor för.
Det råder inga tvivel om att Ison & Fille länge har varit populära och respekterade av en viss del av hiphoplyssnarna och till stor del kritiker, men det märks att duon länge gick runt med en helt annan uppfattning och beskriver “vändningen” som väldigt sen.
Ison: Det är sånt där som bygger karaktär. Okej, jag får inte kärlek härifrån, jag får inte kärlek härifrån men inom vår krets tror vi på vår grej så pass mycket så att med åren blir det nästan att man förväntar sig att folk inte ska gilla oss. Det gör nästan saken lättare, att man inte varje gång man släpper musik väntar på bekräftelsen av någon annan. Vårt tankesätt var bokstavligen talat att det spelar ingen roll vad du tycker om den här låten för det kommer komma 20 till ändå. Desto mer ni hatar oss desto mer kommer vi fortsätta, så det blev en liten hatkärleksgrej. Men det var så konstigt att, inte från ingenstans men, det började vända och man tänkte att det var konstigt att folk helt plötsligt halvt tycker om oss.
Fille: Det är sjukt för just den där vändningen kom också ganska sent. Att man förstod att folk lyssnade på oss och hade fortsatt lyssna på oss, det var typ när vi släppte “För evigt”. Då hade det gått fem år mellan den och plattan innan som hette “Stolthet” och det var där vi kände att folk började respektera oss mer och att vi fick kärlek på ett annat sätt.
Se hela intervjun av musikredaktör Malkolm Landréus nedan och se lista över Ison & Filles bästa album HÄR!
Tre dagar kvar till “Vår Sida Av Stan”-spelningen på Vasateatern i Stockholm! Förfesten börjar redan 17.30, vid 22 är det dags för konsert och sen är det efterfest till 02.00.
18.00-22.00 Förfest i bistron med MACK BEATS
17.30-21.30 AW i bar Acoustic med Myggan
20.00 – dörrarna öppnas in till Vasateatern
22.00-23.30 – ISON & FILLE
23.30-02.00 Efterfest i bar Acoustic med Mack Beats
