Bakom scenen med ASAP Rocky. ”I’m a pretty cool guy, no?” Kingsize-skribenten Marimba Roney mötte stjärnan i Barcelona.

Barcelonas största festival Primavera, belägen vid vattnet vid Forum, har en bredd och kvalitet få festivaler kan skryta med. Genremässigt, gammalt och nytt, och framförallt visar de att de vågar satsa på nytt alternativt istället för de största mainstreamakterna. The Cure, Refused, Justice, Björk och Kings of Convenience headlinar. Under detta kryllar det av mindre, respekterade, omtalade band, men som fortfarande är relativt okända för den stora massan. Redan på inledande torsdagen är höjdpunkten för hiphopintresserade. Pitchforks scen bjuder på Danny Brown först och sedan ASAP Rocky. Danny Browns egenhet, precis som Rocky, behövs för att bredda genren och har onekligen seglat upp som en intressant artist att ha koll på. Men Brown har ännu inte övertygat helt på skiva. Där han dock inte lyckas beröra på skiva visar han sig hantera konstnärskapet väl live, framförallt raptekniskt överraskar han mycket positivt. Men plötsligt överskuggas showen av någon helt annan. ASAP Rocky. Han står i publiken långt fram vid sidan av scenen. Kingsize har i flera månader förgäves försökt få tag på ASAP Rocky för en intervju och undertecknad har även varit i kontakt med turnémanagern några dagar innan festivalen utan att få något svar. Fler har upptäckt Rocky i publiken. Han skrattar och ler mot några kameror och kramar flera som kommer fram. Jag får en kram också utan att jag hinner tilltala honom. Han ber alla vänligt med sitt stora leende att sluta ta bilder på honom och titta på konserten i stället. ”It’s my boy up there, stop take pictures of me, watch the show instead”. Danny Brown ger en shout out till Rocky från scen och senare under kvällen under Rockys konsert kommer Danny upp och de kör ”4 loko remix” ihop.

Bredvid Rocky står ASAP Twelvy som introducerar mig till managern och jag blir lovad en intervju efter Rockys uppträdande. Efter Dannys konsert verkar Rocky ha fått nog av uppståndelsen och tar tag i två tjejer och säger ”C’mon run!” och springer backstage. ASAP Rocky backad av DJ:n JScott och ASAP Twelvy som hypeman levererar fantastiska 40 minuter klockan 2 på natten. Han skrattar, ler, dansar, stagedivar, crowdsurfar och hoppar ner bland publiken och tar alla i hand och fortsätter att rappa fast musiken har tystnat när showen är över. Låtarna från hans mixtape LiveLoveASAP som hemma kan framstå som tillbakalutade och ett drogepos, inte bara hur den var gjord utan hur den låter, omvänds otippat live till partylåtar av högsta rang. Till och med under låtar som ”Wassup” tappas ingen energi eller närvaro. Och energi, karisma och charm är något som Rocky inte saknar privat heller.

Medan jag hittar Danny Brown på en stol halvt sovandes med en tjej uppkrupen i hans knä (”He’s the crazy one” säger några i Rockys team med

kärlek) går Rocky omkring mellan alla människor bakom scenen och skålar, pratar och kramas. Hans uttalanden tidigare om att han älskar människor och

tycker synd om folk som inte har några vänner, att vänner är något han värderar högt, verkar stämma. Rockys radda av komplimanger under nattens gång är ett sätt för han att prata men känns aldrig oärligt eller som raggningsförsök. ”You used to have a piercing in your nose, huh? Please put it back in! I love that! I can tell it really suits you”. Hans födelsenamn är Rakim Mayers, döpt efter rapparen och Rakim är också det namn hans vänner kallar honom. ASAP (Always strive and prosper) är namnet på det crew han är del av, Rocky hans artistnamn. ”Are you sure you want to do an interview? I’m really drunk and high and you are way to pretty to be interviewing me”, säger han. Klockan har hunnit bli 3.30 på morgonen. ”Ok, let’s do this”, svarar han sig själv och vi går in till ett rum bredvid som har glasväggar ut mot de andra utomhus. Det blir mer ett samtal än en intervju och vi börjar med att prata om konserten.

Det verkade som du aldrig ville lämna scenen. Hur känner du dig på scen?

– Man såg det? Nej, det ville jag inte. När jag är på scen känner jag mig som

The Holy Ghost. Och jag blir galen.

Du skrattar och ler hela tiden, live var det stor skillnad än på skivan.

– Gör jag? På vilket sätt är det skillnad? Är min skiva mörkare?

Inte mörkare, men stämningen är mer introvert och tillbakalutad. Mer flummig.

– Mmm. Men mycket beror på publiken också. Jag kände att jag verkligen

fick kärlek. Och de känner inte ens till mig särskilt väl här och ändå gav de

mig allt det stödet. Jag verkligen uppskattar det. Då blir det en bra show.

Jag hade verkligen kul ikväll. Jag ville verkligen inte lämna scenen.

En uppfattning som Rockys manager och ASAP Yams (han i ”Goldie” – videon)

också redan yttrat om nattens uppträdande. En show av många i Europa under

hela sommaren. Och Rocky ser verkligen fram emot resten.

– Jag visste ärligt talat inte vad jag skulle förvänta mig av Europa. Hittills har

det bara varit roligt, jag älskar det, och europeiska kvinnor är så underbara och

trevliga!

En i hans gäng, Chace Infinite, kommer fram och börjar göra danssteg framför

glasväggen, Rocky faller ihop skrattandes och ber sen om ursäkt.

För mig har hiphop varit alldeles för urvattnat och intetsägande länge, sen kom du och jag blev nyförälskad i hiphop igen. Vad var det du kom med?

– Jag kom med mångfald och någonting annorlunda och nytt. Samtidigt var

det viktigt att jag också hade med mig grunden av hiphop, den där 90-tals

stilen.

Var det planerat?

– Jo, lite i alla fall. Jag var inställd på att ge hiphop något som vi aldrig haft, och

det var ASAP Rocky. (Han börjar skratta åt sig själv)

Du har inte bara stuckit ut musikaliskt. Det du sa om homosexuella, att du inte är homofob och kan ha homosexuella vänner, att du inte bryr dig, det uppskattades verkligen här i Europa.

– Gjorde det?! Ja, det är sant, jag bryr mig inte.

Håller hiphopens gränser på att tänjas generellt?

– Absolut. Hiphop håller på att förändras. När folk som Jay-Z går ut och försvarar

homosexuella är det verkligen coolt. För hiphop kan ibland vara allt för

trångsynt och elak. Hiphop behöver verkligen förändras på så sätt.

Hur funkar det när du skriver din musik?

– Oj, är det dina riktiga blåa ögon? Dem är fantastiska. Du är väldigt vacker. Vad

är du? Vad är din etnicitet?

Jag är svensk.

– Svensk! Oooh, svenska kvinnor älskar svarta män! Ok, vänta vad

var frågan? Förlåt, just det, mitt skrivande. Jag jobbar utifrån olika

atmosfärer. Det kan vara en helt annan situation från tidigare. Jag har

inget särskilt mönster jag följer som passar mig bäst. Ibland hör jag ett

beat och skriver till det, ibland så letar jag efter ett beat till en text. Det

beror på hur jag känner mig för stunden. Senaste gången jag skrev en låt

satt jag faktiskt på toaletten och sket.

Vad handlar den om?

– Inte om skit i alla fall, hahaha.

En i hans team börjar göra grimaser och danssteg utanför mot oss igen. Rocky

springer fram fnissandes och ger honom fingret.

– Förlåt, förlåt. Jag ska skärpa mig.

Var får du din motivation ifrån?

– Jag motiverar mig själv. Ärligt, jag bara vaknar och den första tanken är,

nu går vi upp och gör musik.

Du har en stark karaktär, är en stark person?

– Ja, skulle du inte hålla med? Jag är rätt cool, eller hur?

Jag känner inte dig. Det kanske bara är en image.

– Du håller på att lära känna mig nu. Nej, det är inte en image. Du får ju se

mig ”behind the scenes”.

All plötslig framgång, ditt 3-miljoners skivkontrakt, du blir aldrig rädd?

– Nja, inte direkt. En gång blev jag det. Men aldrig sen dess. Jag blev rädd innan jag skrev under kontraktet. Men så fick jag alla de där pengarna. Då bara kände jag ”Okej! Allt är verkligen okej”! (Han ler sitt stora leende och skrattar)

Hur var det när du hörde dig själv på radion första gången?

– Det kändes så bra. Det var på sommaren, jag var i Harlem, satt ute och gjorde

en Fader-intervju. Då kör det en bil förbi och blastar mig, vi alla tystnade, och sen

bara typ skrek. Jag var lycklig som ett litet barn.

Festen pågår fortfarande fullt synligt framför oss och även om han försöker är

han alldeles för hög för att kunna prata seriöst. Hans clown-polare kommer en

runda förbi glasväggen igen.

När du inte är på turné hur ser ditt liv ut?

– Weed, mode och kvinnor. Inte i någon särskild ordning.

Som när du är på turné. Gå tillbaka till festen. Det är lugnt.

– Är du säker? Nej, men du får ställa fler frågor. Förlåt, jag ska skärpa mig.

Vi går ut till de andra. Rockys manager kommer fram och frågar hur det

gick. ”Han var rätt hög, va?” säger han lite ursäktande när Rocky har gått för att

mingla runt igen. Plötsligt ropar Rocky ”Let’s go!” och vinkar på oss allihop. Han

drar iväg med en spanjor vars hår och stil påminner om E-Type, en tjej och några

av ASAP-teamet. Istället för att ta vanen som väntar bestämmer Rocky sig för

att promenera genom hela festivalområdet till deras hotell vid utgången. DJ:n

JScott och managern är i omklädningsrummet och plockar ihop sina grejer. När

de kommer ut har Rocky försvunnit. De tittar på mig. ”Gick Rakim?”

/ Marimba Roney