LYSSNA-S
Ambra Succi aktuell med föreställningen LYSSNA på streetdansfestivalen Urban Street Connection idag


Läs intervju med Ambra Succi från kommande numret av Kingsize Magazine.

 

 

Dansösen och koreografen Ambra Succi är med sin mångåriga erfarenhet en veteran som bland annat legat bakom Loreens triumf i Eurovision Song Contest. Med en passion för hiphop och viljan att förändra är hon i maj aktuell med en ny föreställning under streetdansfestivalen Urban Connection.

 

 

“LYSSNA” är enligt Ambra ingen regelrätt föreställning och beskrivs mer som en livedokumentär som behandlar våld och sexuella övergrepp. Tillsammans med dansarna Farzad Ahmed, Rebecca Livaniou, Danielle Lundgren, Jennifer Ellen Pacaanas och Nathalie Ifter Salomonsson vill hon nu sätta ljuset på denna ofantliga tragedi, och vad den gör med människorna runt omkring.
– Det är riktiga historier, det är inte påhittade stories som en film där man kan bli berörd utan att vara på riktigt. Det här är riktiga människor som har upplevt riktiga saker. Så jag hoppas på att beröra, jag hoppas att publiken blir obekväm, jag hoppas man gråter, att man nästan vill skrika… Men jag hoppas man landar i att man måste börja prata om det här och avslöja gärningsmännen. Det är inte du som ska skämmas, det är dom som ska skämmas.

 

 

Ambra har dansat professionellt i 25 år. Hon ”lever, andas och äter dans”, med en stor kärlek till hiphop.
– Absolut, dom flesta grejerna bottnar i hiphop som kultur. Alla elementen. Sen gillar jag att bryta regler, haha, också för att jag hållit på så länge. Att göra det här traditionella är jättekul ibland för den här yngre generationen kan inte längre det som för mig är självklart. Alla foundations, eller bara hur hiphopmusiken låter idag och hur den lät på 90-talet. Det är ju helt olika.
– Alla musikstilar har ju inspirerat alla dansstilar, dom kommer från musiken. Så det är klart att det påverkar. Jag tycker om att saker och ting utvecklas men om man inte vet vart grunden kommer ifrån så ser man inte att det utvecklas, man hör inte och förstår inte. Så jag tycker det är viktigt med både och.

 

 

Sedan 1994 har hon testat de flesta street-stilar och när hon var yngre fanns ett stort intresse för breakdance, men som halvitaliensk och halvfinsk, uppvuxen i Helsingfors, var hon inte välkommen. ”No girls allowed”, var svaret hon fick. Fast besluten började hon ändå breaka på egen hand, vilket skulle bli det som faktiskt tvingade henne att sluta.
– Jag bröt nästan nacken. Det är många som gör det men man hör inte så ofta om det. Så den karriären tog slut där, men jag är bara glad att jag kan dansa. Och gå! Det hade kunnat gå riktigt illa där.

 

 

Idén till “LYSSNA” kom från att Ambra jobbade med SVT-dokumentären ”Cherrie – ut ur skuggan” där hon var med och gjorde koreografi. Ambra bor precis som Cherrie i Rinkeby, vilket format en stor del av innehållet.
– Det som är speciellt med den här föreställningen är att det är första gången jag producerar all musik. Jag kan ingenting och har precis börjat. Sen har jag skrivit poesi och spoken word, något jag heller aldrig gjort förut. Och att allt är på svenska, det känns mer rått och rakt på. Ofta med hiphop blir det på engelska, franska eller något annat språk. Och det handlar om våld, det är inte härliga saker men jag kände att timingen med MeToo och #TystDans och allting… Jag bor i Rinkeby och jag upplever det hela tiden, jag är arg, jag har varit ledsen och gått igenom massa modes. Nu är jag ganska at peace, utåt sett, men jag känner fortfarande att om jag har en möjlighet att ge en röst till dom yngre så måste jag göra det. Då ska jag göra det.

 

 

Det är tydligt att Ambra är frustrerad och personligt involverad i det våld och oroligheter som pågår i hemorten. Hon pratar länge och fokuserat kring vad som måste göras, att prata med sina barn om vad som händer och varför, att lära dom att våld är fel och att aldrig skuldbelägga offer. Med föreställningar som “FATTA!” med Cleo och JUCK samt Rosh Dramaten-uppsättning Klipp han fräscht i minnet, menar hon också att konst är det bästa sättet att rikta ljuset mot problemen.
– Jag tror det. Jag hoppas det. Men det stora ansvaret har vi, folket, för politikerna bor inte med oss. Dom ser inte, så hur ska dom veta? Fler och fler måste börja prata om det så att fler kan skriva om det.

 

 

Intervju: Malkolm Landréus
Foto: Diambra

 

 



Publicerat:
Redaktionen

Relaterat
Det finns inga relaterade artiklar


NULL